"Thinking in movement"

Har nu haft det första seminariet i Kia Hööks kurs om "The Corporeal Turn" av Maxine Sheets-Johnstone ( 2009) och Richard Shustermans "Body Conciousness" (2008). Vi började med att läsa de tre första kapitlen i Sheets-Johnstones bok. Jag tittade också på ett seminarium med henne på Youtube.

Det finns mycket tänkvärt i Sheets-Johnstones budskap - och det är ju intressant att hon först var dansare och koreograf i 20 år innan hon blev filosof! Särskilt var det nog kapitlet om "thinking in movement" som jag fastnade för. Jag har iofs lite svårt med att hon vill kalla allt som händer i hjärnan för "tänkande". Jag skulle hellre reservera den termen för verbala, "medvetna" processer, men som Kia sa på seminariet, så vill Sheets-Johnstone "reclaima" the word "thinking". Och kanske har hon rätt i att det är svårt att dra en skarp gräns mellan verbala tankar, bilder och visioner som strömmar genom hjärnan, känslor man upplever och det som Sheets-Johnstone kallar "thinking in movement".

Hon använder improviserad dans som exempel, men jag tror att man egentligen kan ta vilka rörelser (och handlingar) som helst. När en 3D-modellerare sitter och skapar en karaktär eller ett landskap i 3D Studio Max, så sker det nog också (delvis) som "thinking in movement". Jag tror inte att han formulerar det han gör i ord hela tiden, utan han tänker nog och gör i ett enda integrerat flöde. Jag tror att detta har släktskap med det man kallar "tyst kunskap" - en färdighetskunskap, som låter oss göra saker "med ryggmärgen" eller "intuitivt", kanske utan att vi kan förklara i ord hur vi "tänkte" när vi gjorde det.

På detta sätt har ju det vi läser om på kursen relevans för det jag forskar om.